Ett litet rum, ett stort liv – en inblick i Yrjö Miilos värld

Ella Liljeroos, forskare vid Helsingfors stadsmuseums föremålssamlingar, berättar i blogginlägget om föremålen av det före detta inneboendet i spisrummet F11. I och med återöppningen av Donarmuseet vet man nu mer om invånaren Yrjö Miilos vardag och liv.

Yrjö Anselm Miilos (1903–1985) föddes som Yrjö Laitinen i februari 1903 i Buckila som barn till Oskar och Olga Laitinen. Han var familjens tredje barn och den första sonen. Senare föddes ännu en lillasyster och en lillebror. Familjen flyttade till Helsingfors 1913, där Yrjö Miilos bodde fram till sin död.

På basis av bouppteckningarna och ämbetsbetygen hade Miilos liv många skeden. I sin ungdom var han eventuellt sjöman. Efter det arbetade han bland annat som ädelmetallarbetare, silversmed, snickare och guldsmed.

Miilos var gift tre gånger: det första äktenskapet (1940–1943) varade i tre år, det andra (1944–1955) i elva år och det tredje (1957–1962) i fem år. Det fanns inga officiella uppgifter om barn från något av äktenskapen, så hans arvingar var därför hans tio år yngre bror och systersonen. Det är troligt att föremålen hamnade på Helsingfors stadsmuseum via brodern.

Mer än tusen föremål från i ett rum

Alla föremål i Miilos lösöre är registrerade i museets samlingssystem. Efter cirka 775 skapade poster kan man konstatera att förvånansvärt många saker får plats i ett enda spisrum! Detta antal motsvarar dock inte det faktiska antalet föremål, eftersom vissa föremål grupperas tillsammans som en enhet – till exempel har en verktygslåda med dess innehåll ett föremålsnummer. I verkligheten stiger antalet lätt till över tusen.

Vad berättar föremålen?

Bland Yrjös verktyg finns redskap för både metall- och träbearbetning. Dessa verktyg har han troligen använt för att bygga en hylla under kylskåpet, fixa locket på en tekanna eller göra en portabel förvaringsbyrå av sybordets lådor. Bland föremålen finns också en elektrisk symaskin, sytillbehör och ett stort antal textilrester. Detta tyder på att han också kunde lappa kläder och till exempel sy sina egna kravatter och klä över möbler. Blotta yrkesspektrumet berättar ju att Miilos var skicklig med sina händer.

Det fanns ingen TV i rummet, men däremot två radioapparater och över femtio grammofonskivor. De flesta av skivorna innehöll finländska valser. Skivspelaren saknas, men det är troligt att en sådan har funnits och överlämnats till arvingarna före donationen till museet. Kanske var dansbanor och valser en del av Miilos hobbyer?

Slipsar, böcker och kartor

Det fanns så många som 53 slipsar, och några av dem hittades till och med i dubbel uppsättning! Bland slipsarna fanns både dyrbara i siden och hemmagjorda. Det fanns bara fyra kostymer, så slipsarna spelade förmodligen en viktig roll i uttrycket av stil. Flera av slipsarna var slitna av användningen, särskilt vid halsen. De var alltså inte bara dekorationer utan en del av vardagsklädseln.

I bokhyllan fanns ordböcker från engelska till ryska och reseböcker från olika delar av världen. Det fanns också slitna kartor över Skandinavien, Japan, Nord- och Sydamerika, Asien och Afrika. De mest slitna var kartorna över Nordamerika och Japan – kanske ett tecken på resor eller ett intresse för just dessa regioner. Ungdomens sjömanstid återspeglas i det livslånga intresset för språk och världen.

Brev och kamera – kontakt med världen

En bunt vykort hittades i bokhyllan. Miilos hade brevvänner så långt bort som i Japan. Han bytte också föremål med en japansk kvinna – hon hade bland annat skickat grammofonskivor och bokmärken. Bland korten fanns också meddelanden från en tidigare kollega som han diskuterade politiska åsikter med vid sidan av vardagsnyheter.

Bland böckerna fanns också fotograferingsmanualer. Till Miilos favoritsysselsättningar hörde promenader i Helsingfors, där han tog bilder av sig själv med hjälp av kamera och stativ. Kanske skickade han också bilder till brevvännerna?

Det man ser på ytan säger ofta inte så mycket om personen. Men när man ”skalar löken” framträder en historia med många lager. Yrjö Miilos var inte en ensam gammal gubbe i sitt spisrum, utan en man som hade sett världen och upplevt livet. Även med sina fysiska begränsningar behöll han kontakten med omvärlden.

Miilos flyttade in i arbetarbostädernas spisrum på Kristinegränden från gårdsbyggnaden på samma gård efter att en bastu hade byggts där. Föremål och annat arkivmaterial kan ha försvunnit i flytten, så vi kan inte veta allt på basis av föremålen. Men det som återstår är en levande bild av det förflutna.

Text: Ella Liljeroos, forskare, Helsingfors stadsmuseum

• Donarmuseet öppnar på Konstens natt 14.8
• Donarmuseet 360°